Siiri & Alma

Av sök! Helt och hållet frälst är jag. Det verkar tok-skoj! Nog har jag alltid trott att det verkar roligt, men efter att vi idag fick testa på det ordentligt och sedan följa med de som höll i det ut i skogen och se när deras hundar arbetade har jag helt enkelt blivit totalt frälst av den grenen. Hundarna verkar tycka det är tokskoj, och likaså deras mattar. Kan det bli bättre?

Så sök är något vi verkligen ska börja med. O det tycker jag ska bli jättespännande, jag tror både jag och Alman kommer att lära oss massor på det. Jag ser fram emot första träffen redan =)

Annars så om ni undgått att min hund var en total idiot idag, kan ni läsa om det i min blogg. För jag tycker att jag har skällt ut henne nog där.... Men lack på självförtroende kan jag ju inte direkt säga att hon har. Nej, tvärtom. Hunden har ju f-n så stort ego så jag vet inte vad. Aldrig trodde jag att hon skulle våga trotsa en hel hästflock, nej, självkänslan är det nog inget fel med hos den vovven....

Igår var vi hur som helst och trände lite vardagslydnad och annat roligt. Mao lekte i lekparker och studsade upp på stenar och gick förbi Sätra Centrum och kollade runt. Alma var jätteduktig hela tiden, hon var verkligen med och ville arbeta och göra saker. Så härligt när hon är på det humöret. När det bara är vi två. Jag försökte få henne att våga saker som hon kanske normalt inte vågar, som att balansera på smalare ställen och hoppa ner från just höga stenar o andra platåer. Vi gick över broar och jag försökte peppa henne att gå nära broräcket, ibland gick det bra, andra gånger fick hon halvt panik. Men vi arbetade på det och slutade först när det verkligen gick bra.

Vi tränade på att gå ner i trappor och för branta backar så att hon skulle ha koll på mig och inte dra i kopplet.... Ja, vi gjorde alltmöjligt roligt faktiskt. Vi behövde nog det, lite quality time, jag och Alma.

De senaste dagarna har jag funderat mycket på just Alma, och hennes framtid. Jag har lagt märke till att hon är finare och starkare i kroppen nu än förr, hon har en utstrålning och personlighet som få. Hon är en robust Terrier med mycket motor. Hon har bra självförtroende och en härlig mentalitet. Hon har humor och är alltid lika glad...lättlärd och ivrig. Lugn och fin här hemma, faktiskt en riktigt stabil tik, om jag får säga det. Ja, tänk vilken tur jag haft med att få denna underbara hund. Även om det ligger mycket arbete bakom den hon är idag. För den fega, lilla Terrier som jag hämtade för över 1½ år sedan har vuxit fram och utvecklats mer än jag någonsin hade trott den dagen.
Trots detta tror jag att hon kan bli ännu bättre. Hon kan bli ännu modigare och mer skärpt. För det är det lite dåligt med, konentrationsförmågan. Visst, hon älskar träna, men dyker det upp något roligare eller någon rolig lukt.... Då är det kört. Modet är det väl inget fel på i det stora hela,  jag menar jagar man en flock hästar.... men det finns vissa saker, som plötsliga ljud/rörelser eller just höga höjder som hon är rädd för. Och det vill jag arbeta bort...
Samt behöver vi egga upp hennes föremåls intresse extremt. För det saknar hon ju totalt. Så det är något vi ska börja arbeta med, mycket. Eftersom vi kommer att behöva det i söket. Eller det kommer att behövas att hon tar sökrullen i mun och springer till mig. O det kan jag ju säga rakt ut, att hon aldrig i livet skulle göra som det är nu.

Wellwell, nu ska jag läsa lite o sedan sova. Det har varit en tuff men rolig dag! Lärorik, iallafall =)

Hejdå/ Tilda o vovvarna.